Bjuröklubb, september 2009

 


 

Det blir en paus i den ständiga västvinden, och jag passar på att ta mig till Bjuröklubb. September lyser. Kommer fram efter lunchtid och känner in områdets fågelliv. Västvindar ger dåligt fågelsträck, men september är fågelmånaden framför andra, så jag har ändå förhoppningar om intressanta möten. Fyrklippan befolkas av sidensvansar, en av årets riktiga explosionsarter, de har funnits överallt under sommaren. Och trastar förstås. Kort tickande taltrastar och torrt smattrande dubbeltrastar, enstaka tjackande björktrastar, smackande koltrastar och fint sugande rödvingetrastar, enstaka kungsfåglar, samt ett par ivrigt lockande gransångare - puit!

 


 

Fortsätter på Grundskatan, spanar från piren ut över Bottenviken. Sträcket är som sagt obefintligt, men nån storlom får jag ändå in i rörelse söderut, liksom en finlemmad och ljus skäggdopping. Närmare land ligger en storlom i vattnet, den putsar dräkten och ställer sig och slår med vingarna. Då märker jag att den vänstra vingen hänger, en vingskada. Den ropar kort till och från, klangfullt ödsligt.

Solen ligger lågt men värmer, luften är kylig - frisk höst! Ett par sörlänningar uttrycker sin förtjusning över platsens skönhet och frid! De har hyrt hela fyrhuset. Jag rör mig mot Bolidenstugorna och äter min kallskurna middag - en halv grillad kyckling och potatissallad. Mesar står för underhållningen. De piper och visslar och fladdrar rastlöst mellan buskagen på udden. Tidigare vid parkeringen stötte jag ihop med tre lappmesar, exklusiva besökare här vid norrlandskusten.

Dagarna är nu märkbart korta, och skymningen kommer vid sjutiden. Springer runt med kameran på stativ och fångar ljuset, det blå. Chansningar, omtagningar. Enastående! Vilar ett par timmar, och gör en ny fotorunda under stjärnhimmeln. Längs horisontlinjen glider lastfartyg som mobila fyrar och ritar streck i mina halvminutslånga exponeringar. Från Finland, sådär femton mil österut, anas skenet från civilisation. Jakobstad? Natthimeln är månfri och stjärnhimmeln klar och skarp, mörkblått ultramarin som tonar mot svart i zenith. Jag ser inte längre var jag går och söker mig tillbaks i ficklampans sken.

 


 

 

 

 

Copyright © Erik Normark / QuietSwede.com